Slutet

Vi kör på en liten tribute till Harry Potter, the Boy Who Lived.


Nu är den sista Harry Potter-filmen ute. Jag tror att jag drabbas av PPD (den översta på sidan).

Böckerna började jag läsa när jag var fem eller sex år, första filmen (7 års åldersgräns) fick jag bara se i sällskap av förälder (pappa), och jag drömde mardrömmar flera nätter efteråt. Aaah, nostalgi. 

Förutom att böckerna och filmerna är fantastiska, är ju faktiskt musiken underbar. Strålande. Jag är en riktig sucker för filmmusik över huvud taget, men musiken i Harry Potter är bland mina favoriter. De vaggar in en i precis den känsla händelserna i filmen har. Fantastiskt. 



När Dumbledore dör:




Kärlekstemat:




Obliviate - Början av 7.1 (riktigt låg i början, hoppa fram till typ 0:40)



Malfoy's Mission spelas när Malfoy smyger omkring i 6e filmen.



Jag inser att det är långt ifrån alla som uppskattar filmmusik utan film till. Jag gör det i vilket fall. Det är häftiga grejer, det här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0